Allt och alla är förändringsbenägna
vanemässigt tar vi allt och alla för givet; Vi kan acceptera att vissa varor har bäst före datum, men att acceptera att ALLT, och bokstavligen allt och alla har bäst före datum, är en smärtsam tanke.
Människokropp dör, en karriär går till en slutfas, relationer tar slut... och dessa ständiga förändringar är det enda som tar aldrig slut.
Det mest smärtsamma är det att vi tar allt och alla för givet, bortser från alla möjligheter, ger vi oss friheten att klaga på varandra, vara missnöjda, irriterade och argsina över små händelser. Först när vi upptäcker att det eller den inte längre är tillgänglig börjar vi förstå vad eller vem har vi missat. Det är djupt beklagliget att inte ta vara på nu:et. Det är så sorgligt att vi lär oss inte av våra upprepande misstag. Det tyder på att glömmer bort tacksamhetens underverk i livet.
Ett annat perspektiv...
Men ur ett annat perspektiv: vad händer när slutet kommer? Vad innebär en slutpunkt?
I själva verket varenda slutpunkt är början på något nytt, oavsett vad den är. En relation tar slut, men en ny fas av livet börjar som kan bära många andra möjligheter med sig. Ett liv går till slut i en människokropp, men ett nytt liv i en ny människokropp börjar sin resa i den fysiska dimensionen.
Just därför gränsen mellan ALLT och INGET är diffus: man kan inte säga att något har slutat och försvunnit ur existensen helt och hållet; Det kan ha fått en ny början vid en vändpunkt.
En tänkvärd detalj: allt som tar slut har-nödvändigtvis- inte avslutats, och alla avslut behöver inte betraktas som en slutpunkt heller.
Lägg till kommentar
Kommentarer