En sensommardag... eftermiddagssol efter någon timme sommarregn

Systrarna satte ute på den lilla trädgården, och deras barn lekte runtomkring; Regndropparna dansade kring poolkanten och flörtade med små vilsna blommorna som spred sig överrallt vid poolen. Doften av nyregnade jord och nedtrappade ogräs spred sig euforiskt. Alla barn lekte med högt ljud och skratt, förutom den 4- åriga flickan...

Flickan vid poolen lekte med sina färgpennor; Plötsligt tappade hon en penna i poolen. I försöket att få upp pennan innan den drunknar i botten tappade hon balansen och halkade in i poolen. Vattennivån var högre än hennes lilla kropp, och hon kännde hur kroppen dras till botten av poolen. 

Ett vattenfall av ljus öppnade sig framför henne, ett nedgående vattenfall som sträckte sig till en lotusformade fält, med allra finaste glittrande ljus och en tillfriskande doft av något obeskrivligt.

Sekunder senare växlade hennes sinne och la märke till ljudet av skratt och hån, och hon kände hur paniken förfyller henne från tån till magen och från magen till brösten och från brösten till varende hårstrå; och då försökte hon sträcka ut handen, i hoppet att någon drar ut henne från poolen...

En sekund ögonkontakt med en av de vuxna, någon som borde ha varit den skyddande handen som hon sökte, men ingen reaktion. Skrattljudet blev högre och hennes lilla kropp blev svagare. Först i den sekunden hon gav upp, kom en äldre kusin och fick tag på hennes hand och drog henne ur poolen...Skrattljudet var nu ännu högre. Flickan tagen av både fallet, av de andras hånfylda skratt och av den obeskrivliga faschinerande upplevelsen- eller synen på vattenfallet- kännde sig frusen och skakig; men med glödande värme i hjärtat memorerade hon varenda detaljer av den fridfulla och ljusfylda vattenfallet, i hoppet att kunna uppleva den underbara utsikten en gång till i livet... vilket det hoppet gick i uppfyllelse flera gånger efteråt.

Samtidigt blev den händelsen början på en djup tanke om att inte ha förväntningar och söka tryggheten i sig själv. Och hennes sanna självsökande resa började redan vid 4- års ålder...